Nithrin Taag - En dvärg i Tiara

Hotellet i Belgrad är slitet. Tydligen finns renoverade delar, men vi har inte sett dem. I korridorerna finns svarta smutsränder på väggarna, mattorna är slitna, väggarna i rummen gulnade, dörrlås och handtag är sladdriga och i badrum funkar saker lite si och så. Nu är ju vi sällan på rummen mycket, så vi klarar oss, men de tar ju betalt nästan i nivå med normalt europapris, så det är lätt att förstå om folk reagerar. Å andra sidan, de ligger mitt i stan, deras läge är helt perfekt, så folk bokar ändå. Varför skulle de sänka priserna eller renovera mer än det allra nödvändigaste? I vårt rum luktar stoppmöbler och heltäckningsmatta sådär härligt tjockt parfymerat som om man försökt dölja en inpyrd röklukt. Men vi har varmt vatten, luftkonditionering och rena lakan. Det är ok.   Med hjälp av Google och min gps hade vi rotat fram var någonstans Titos mausoleum fanns. Det var inte annonserat stort, ingen paraderande attraktion modell Lenin i Moskva, bara en enkel grav i hans vinterträd...

Vi unnade oss sovmorgon idag. Jag vaknade i och för sig vid 6 ändå, men hur som helst. Åter igen en bra frukost och denna dag möte vid stadshuset för en guidad vandring klockan 10. Ståendes på trappan kom borgmästarn och skulle ut. Vi stod i vägen, men han hälsade artigt och vi flyttade på oss. Ett lokalt kändiskryss helt enkelt!     Antingen har vi haft väldig tur på denna resan, eller så är guiderna i denna del av världen extra bra. Kan också vara att tiderna förändrats, att man helt enkelt gör sådant här bättre nu för tiden, för i alla tre städer har det varit förstklassigt informativt och trevligt. Ljubljana var inget undantag. En kunnig kille i 35-årsåldern som guidade blandningen av svenskar, amerikaner, kanadensare och fransmän med rätt balans mellan humor, personliga anekdoter och historiska fakta. Det regnade när vi började men avtog snabbt och i flanellskjorta och regnjacka gåendes i trappor och slänter blev man snart varm under kragen. Ljubljana som stad är inte urg...

I Belgrad sa man att Zagreb var ungefär likadant, fast mindre. Det är en sanning med modifikation. Ja, det är mindre, och ja, det finns ordentliga likheter, men olikheterna för en utsocknes betraktare förefaller vara större. Arkitekturen, mentaliteten, närheten. Alla de tre länder vi besöker på denna resa har en historia vi i mesiga Sverige aldrig kommer att förstå. Ockupationer, krig, styren och tillhörande olika maktfullkomliga statsskick under hundratals år. Somliga av städerna påverkades mer än andra och det har givetvis haft resultat i vart man tagit vägen när det varit dags för ny förändring. Kroatien förefaller ha varit lite lyckligt lottat, trots allt. Man "lurades" in i Jugoslavien, som vår guide Zee antydde, men det stärkte nog mer den nationella känslan än skadade den. Man har alltid stått väst närmre så när Kroatien blev självständigt igen var man snabb på att hitta tillbaka. Att man har större delen av kustlinjen i Balkan gör ju inte det hela svårare. Inte heller...

Det var raka spåret till Kroatien. Motorväg och rakt fram från det att vi kommit ut på vägen, 400 meter från biluthyrningen. Vår lilla Toyota kämpade så gott den kunde mellan framrusande schweizare och långsamtgående Lador, men när man väl passerat vägtullar blev det lite glesare och vi kunde börja käka mil. Sittandes i passagerarsätet till en början började efter en stund det monotona vägbruset ihop med den lite sämre nattsömnen de senaste nätterna göra sig påmind, och det var bra segt stundtals, men jag höll mig vaken. Landskapet var platt lantbruksartat, odlade fält, en och annan plantage. Det hände inte vansinnigt mycket under dessa fyra timmar. Inte förrän vi kom fram till gränsen till Kroatien. Nu skulle vi in i EU, så här skulle det kontrolleras! Vi föll snällt in i kön bakom en husbil och log lite åt alla stressade som bytte köfil runt omkring oss, körde över heldraget och betedde sig allmänt anarkistiskt. Det gick långsamt framåt. Väldigt långsamt. Man inbillar ju sig gärna at...

Igår, efter besöket i Sava-kyrkan (en märklig känsla i ett rum där byggställningar, guldaltare, byggfordon och tända ljus samsades) hade vi lite tid över, så vi tog en kopp kaffe på ett fik vi gick förbi. Vi var ju tvungna att ha riktigt kaffe. Fast, en kopp var att ta i. Valde medium, fick en hink. Det var säkert en halvliter kaffe i godset, som dessutom var sådär tjockt som trendigt kaffeporslin är. Tyvärr resulterade det i att en i sällskapet tappade sin hink, fatet gick sönder och vi hade kaffe lite överallt. Mina jeans luktar cappuccino och även kameran fick sig en skvätt. Ingen skada skedd, men förargligt, givetvis. Vi blev också varse hur skönt det är med rökfria lokaler av denna sort hemma i Sverige. Här röks det överallt, även på vårt rökfria hotellrum finns en askkopp och uppmaningen att inte slänga fimpar ut genom fönstret. I frukostmatsalen finns förvisso en rökfri avdelning, men den är inte avskärmad på något sätt, så helt fri blir man inte. Man vänjer sig snabbt, det var ...

Det blir inte mycket skrivet idag. Trött som en gnu och inte på humör. Det var fullt jävla party på hotellet inatt och när det var färdigt gick något jävla pucko och krossade glasflaskor en stund för säkerhets skull. Så ont om sömn blev det gott om. När vi väl fått i oss frukosten (hur är det möjligt att misslyckas så med kaffet?) gav vi oss av och såg Sava-katedralen, en sketstor kyrka som inte är färdigbyggd. Två rundvandringar i stan där mycket fokus lagts på hur kul det är att festa i Belgrad och därefter en middag med fisk som kanske inte var helt hundra. Rakian var god. Det får räcka. Kanske utvecklar jag mer senare. Ni får nöja er med lite bilder så länge. Åt båda hållen från hotellrummet Den ofärdiga kyrkan Partygatan Lunch på ? Rundvandring i underjorden Här dog mina knän. RIP.

Det kan ha varit den mest stökiga flight jag varit med om. Klockan 20:20 lyfte Wizz Air från Säve flygplats med riktning Belgrad och först kändes det som om jag inte flugit sedan jag kom hem från Polen, men det var ju inte sant kom jag på senare. Roger Waters hade ju sett till att jag åkt till både Warzawa och Berlin därefter. Det var i alla fall en fårskocksflight, billig i grunden, och med de konsekvenser det innebär gällande bagage, boarding, tider med mera. Man vet ju om det när man bokar, och många gånger är inte den högre kostnaden för tex SAS värt det, men visst är det skönare att ha sin plats, sitt incheckade bagage och övrigt? Nåväl, som sag, dessa resor har aldrig varit av den typen. Resa och boende är ett sorts basbehov som ska tillfredsställas, mer krut läggs på aktiviteter och upplevelser. Redan före säkerhetsgenomgången, och speciellt under den, stod det klart att detta skulle bli en resa lite annorlunda än andra. Ett tydligt och högljutt tjatter låg över hela kabinen. De...

Jag hade ett samtal med min måg igår. (google it, kids) Han är en ambitiös ung man, dryga 20 år gammal som vet vad han vill och sitt värde och som trots ett par oturliga arbeten med arbetslöshet som följd inte gett upp utan legat på i alla tänkbara hörn och därmed skaffat sig jobb. Någon gång ett jobb för att ha ett jobb, nästa gång det jobb han ville ha. Idag jobbar han med rekrytering och bemanning och säljer in sitt företags tjänster till intressenter som behöver arbetskraft, det kan vara tillfälliga anställningar likaväl som det kan vara väldigt specifik headhunting. Vi skulle tillsammans åka och se min dotter tävla i konståkning så jag skulle plocka upp honom på vägen och han var lite rädd att han inte skulle hinna eftersom han hade säkrat ett kontrakt med en kund men var tvungen att hitta någon som skulle ta jobbet också. Han har till sin hjälp dels ett register av människor knutna till sitt företag, dels kontaktar han även folk som är anmälda via AMS som arbetssökande. Man kan...