Nithrin Taag - En dvärg i Tiara

Ledsen att det tog tid... Det blev en snabb dusch innan vi fick dra iväg för ölprovning och med tanke på min förmåga till eftersvett var det knappt lönt, men på lätt stela ben ramlade vi in på Golden Days vid 13. Nio glas stod uppställda och vi testade lika många öl, alla från Sverige. I stort sett bara nya bekantskaper och favoriterna fick nog bli Jämtlands Bärnsten och Mohawk. Även Oceanbryggeriets Västkust var något jag nog kommer prova igen. Därefter lullade vi mot Kungsgatan för att plocka upp dottern som jobbat extra i butiken. Det är något väldigt speciellt att som liksom tredje person stå och se sina barn klara av "vuxna" saker helt själv och med en självklarhet som bara den med kontroll kan visa. En lite märklig blandning av stolthet över vad de kan och sorg över att de inte behöver ens hjälp, i alla fall inte i denna miljö. Övergripande positivt dock, självklart.  Mötet med brorsan på restaurangen innan konserten blev lite spännande. Man kunde inte boka bord...

Så sitter jag på tåget mot Göteborg. 16,1 km i benen på 1:42, något jag är väldigt nöjd med. Visst har jag långt kvar tills de här långrundorna känns sköna hela tiden, för visst är det partier då det är tungt, tar emot, gör ont eller bara är tråkigt. Men jag vet att jag kan och det är en grymt skön känsla när man är klar. Om man betänker att det bara är fem kilometer till så har jag längden på Göteborgsvarvet så känns det inte som ett oöverstigligt hinder. Jag skippade jacka och väst, men sprang i vantar och mössa. Sista fem tog jag av vantarna, och väl framme kunde jag vrida ur mössan om jag velat, men jag var perfekt klädd. Ryggsäck gick bra, men jag borde nog tagit med mer att dricka. Det löser sig dock senare med tanke på att jag ska på ölprovning senare. (Jag vet, jag skojar bara) Gott att ta på torr tröja, jackan och överdragsbyxor när jag kom fram också. Jag tror dock att jag framöver ska ha en vilodag dagen innan långgrunda. De åtta km jag sprang igår sitter kvar lite idag....

Det är tyst denna morgon i huset. Endast den här tomten är vaken, de andra sover sött. Jag sitter ombytt och klar för en löprunda. 16 km, till tågstationen i Lödöse. För att springa i tid så att jag hinner med tåget fick jag äta frukost i tid för att inte hämmas av full magsäck. Det är bara några få plusgrader ute och jag funderar på om jag ska ta windbreakerjackan på mig eller om ull-t-shirt och långärmad funktionströja över det kommer räcka. Solen är på väg upp över trädtopparna och kommer troligen värma. Dessutom, jag kommer springa mig varm. Underställ skippar jag, jag är varmblodig och kommer bli varm om bena, långa löpartights får duga. Liten ryggsäck ska med. Banan, energibar, torr t-shirt och överdragsbyxor att ta på när jag kommer fram. Jag har marginal, så jag kan få stå och vänta någon kvart i tre plusgrader, inte bra att vara våt inpå kroppen då. Handskar ska jag ha till att börja med, kanske mössa också? Det är första gången jag springer med ryggsäck, lite orolig för skav ...

Vi har alla varit med om det. Usla leverantörer, handlare, försäljare som när det hettar till, när du behöver kontakta någon, när du behöver hjälp, när de ska ställa upp helt enkelt inte levererar längre. Antingen slår de ifrån sig och hänvisar till någon paragraf i avtal eller policy som de kan luta sig tillbaka mot med armarna i kors eller så får du helt enkelt inte tag i dem hur du än försöker. Vi är generellt sett ganska glada i att berätta det här, i fikarum, på twitter, via facebook. Låt mig därför balansera det hela lite kort med två historier som antyder att det faktiskt finns entreprenörer som bryr sig och som vet vad som behövs. Skäggfadäsen Jag var hos barberaren. Jag blev inte nöjd . Jag funderade ett tag och till slut kontaktade jag barberaren i fråga. Man är ju lite fånig där, jag menar, hen som gjorde jobbet kan ju ha haft en dålig dag, jag kan ha varit otydlig och så vidare. Jag landade dock i att han som driver verksamheten behöver veta om kunderna inte är nöjda, ...

Två helger i rad nu har jag sprungit motionslopp. iForm-loppet och Kretsloppet. Det förra fem kilometer, det senare tio. iForm var kämpigt och jag flåsade i mål på 31:41, Kretsloppet kändes mycket bättre, 1:05:01. Knepigt, eller hur? Jag var ju snabbare per km helgen innan ändå kändes just det som en sämre prestation. Tro mig, det var mycket trevligare att som efter Kretsloppet känna sig nöjd. I förberedelserna inför 17 maj 2014 har jag börjat gå på Löparkvällar . I tisdags var det fartlek och vi tog i så mycket vi kunde. Gruppen delades upp i en lite snabbare och en långsammare och vi kan väl lugnt säga att jag var långsammast i den långsamma. När träningen var över och vi satt och pustade och käkade banan blev det som alltid snack om träning, löpning och lopp. En tunn liten speta till tjej (som var bland de fyra snabbaste i vår långsamma grupp) ojade sig lite över sitt resultat på Tjejmilen för en dryg vecka sedan. Bara 46 minuter, men hon ursäktade sig med att hon varit sjuk och ...

Jag skulle vilja vara det. Jag skulle vilja kunna slå mig ner, plocka fram trådar och spinna intrikata nät och skeenden. Jag gillar att skriva, jag gillar att formulera, jag gillar att konstruera. Jag kan dock inte med all vilja i världen påstå att jag har en massa i mig som behöver ut. Att jag är full av berättelser som behöver berättas eller personer, karaktärer, figurer som behöver beskrivas och visas upp för världen. När jag försöker formulera något kring dessa premisser får jag krysta fram det. Jag får ta i, fundera, greppa tag och liksom släpa fram skeenden i ljuset och ner på pränt. De vill inte, de stretar emot. De säger att de ju egentligen inte finns, att det inte har något berättigande i verklighetens ljus, må den vara en belyst skärm eller ett dunkelt skrymsle i min hjärna. Och de har ju rätt. Men tänk om de är språngbrädan? Tänk om jag behöver brotta ner dem för att komma in i nästa viktklass. Tänk om medaljerna, berömmelsen och världsherraväldet väntar bortom nästa h...

Var hos barberaren idag. Dags att ansa. Det hade blivit långt och yvigt. Jag gillade längden och fick med jämna mellanrum uppskattning för skägget, både i Sverige och utomlands faktiskt. Allra senast av en auktoritet på området, bara minuter före trimningen.  Fick frågan hur mycket vi skulle ta. "Tighta till det lite, och ta så det mår bra" blev mitt svar. Nu sitter jag här. Det känns som om många månaders sparande var förgäves. Det är väldigt mycket kortare och väldigt mycket rundare än vad jag var bekväm med. Mustaschlinjerna är smalare. Tror även linjerna är lite kapade.  Det är mitt fel helt och hållet, jag skulle varit tydligare. Och det växer ju ut igen. Ändå. Här sitter jag. Och känner det som om jag svikit en vän.  Före: Efter: