Nithrin Taag - En dvärg i Tiara

Det här är en film jag aldrig trodde jag skulle se. Bara själva idén, upplägget och titeln satte ner mitt intresse till nollpunkten, och då ska man ha klart för sig att jag inte bangar för en vampyrrulle i första taget. Så sitter jag i Trollhättan och äter lunch med min gode vän Gherry och han av alla människor säger att han av olik anledningar sett början på den. Jag fnyser ungefär lika överlägset som när han försöker förklara storheten i Kent och Håkan Hellström men så säger han "Du gillar väl Wanted? Det är samma snubbe, han ryssen, som gjort den." Min spindelkänsla väcktes omedelbart då jag absolut gillat Wanted, liksom Night Watch, även om uppföljaren till den var lite för mycket och lite för komplex. Så, efter att ha fått fixa och dona med en förstärkare som bestämt sig för att bränna bildkretsen i veckan så satte vi oss ner. Och det ska sägas med en gång, storyn är inte urstark. Skådespelarinsatserna lämnar en hel del övrigt att önska (Rufus Sewell undantagen) och...

Två veckor sedan förra inlägget. Skäms på mig... Tillbringar helgen i Polen, jag har ju tre hemresor per månad så en helg blir jag kvar. Det kan tyckas tråkigt, men ni vet, jag trivs med mitt eget sällskap och har egentligen aldrig några sysselsättningsproblem. Väljer jag dessutom en F1-helg så går ju några timmar där. Förra veckan var tämligen intensiv. Den började med att SAS ställde in kvällsplanet från Landvetter till Köpenhamn så det blev en ofrivillig natt på Gothia Towers och upp i svinottan (04:00) för att ta sig tillbaka till flygplatsen. Det bjöds på räkmacka, men ärligt talat, den slog inte den vi fick på Gullholmen i somras, där har ni något att lära, Gothia! Intressant är också att jag under min misär såg till att nämna @SAS i varje tweet, men jag fick ingen som helst respons. De är däremot glada att RT:a när någon är nöjd. Jag förstår det, men så många andra tar twitter i akt att kontakta även missnöjda. Så icke SAS. Inte att undra på att det går sådär... Vi har sed...