Nithrin Taag - En dvärg i Tiara

Ja, direkt efter målgång var jag rejält missnöjd. Jag hade inte orkat springa hela loppet och som resultat kom jag  i mål cirka tre minuter långsammare än i fjol. Jag svor en hel del och var besviken. Nu, när det sjunkit ner några dagar efter kan jag väl konstatera att det inte är hela världen, det är ju inte som om det stod en OS-plats på spel direkt. Jag tävlar bara mot mig själv och även om det kan vara väl så kämpigt ibland så är det ju inte så allvarligt. Eller? I grund och botten handlar det nog om att jag väger för mycket. Jag har glidit upp i kilon under det här halvåret, så det är bara att ta tag i det igen. Men visst hade jag kunnat disponera loppet lite bättre för att inte behöva gå delar av banan. Jag mindes första stigningen som enklare så jag pinnade på i gott tempo, men med facit i hand tog jag nog ut mig lite mycket där. Det gjorde att jag inte kunde nyttja nedförsluten till att ta igen tid utan fick koncentrera mig på att återhämta mig istället. Vid 7 k...

Tja, på sätt och vis. Jag ska inte åka till Polen på fyra veckor, men jag kommer få kolla min mail någon gång i veckan eller två. Inte av tvång, jag känner att jag vill göra det. Vissa saker behöver jag hålla koll på, andra saker härtill nystartade projekt som av den anledningen är lite känsliga. Väldigt lite planerat för dessa fyra veckor. Kraftprovet, Marillion, Ferrari, Gullholmen Kraftwerk, det är väl det som har fasta punkter i almanackan. Allt annat blir löpande. Bloggen står inte på listan, så om inget extra spännande händer hörs vi nog först under andra halvan av augusti igen. Skickat via Blogsy

Jag skaffade min första katt ganska snart efter att jag flyttat hemifrån. Vi hade alltid haft katt hemma, det var liksom ett naturligt inslag i bilden. Jag fick den av min gode vän Lars, en jämngrå, strålande vacker Angoraliknande hona. Skönheten gjorde att jag givetvis döpte henne efter min flickvän, numera fru och mor till mina barn. Vi lät henne bli dräktig och få en kull, där behöll vi en hona. Samma procedur med denna, här behöll vi två, en av varje. Båda dessa gav vi bort när ni flyttade till hus och skaffade barn, urmodern lyckades aldrig vänja sig vid innelivet utan mådde dåligt och visade det genom att luckra upp parketten i lägenheten på Mariagatan. Mellangenerationen blev dock kvar och levde länge, djupt älskad och omtyckt, tills åldern tog ut sin rätt. Jag minns den dagen hos veterinären. Fy. Zuzzy, sista dagen hemma. Det blev givetvis tomt, men det var inte självklart att skaffa katt, igen . Dels för att det ju inte är en pryl man bara byter ut, dels för att man lätt...

Jag har nu jobbat sex månader i Polen. Ett halvår. Jösses, vart tog tiden vägen? Känns inte som om det var vidare länge sedan jag huttrade på ett kallt hotellrum och gav mig ut och joggade i Plonsk i -24 grader med gott om skeptiska blickar från lokalbefolkningen som följd. Nu har jag min egen IKEA-lägenhet, det är 36 grader varmt utomhus, sommaren är i högform och jag möter faktiskt en och annan joggare då och då när jag är ute. Det har gått bra, men ingen ska tro att det är helt bekymmersfritt. Visst funkar det utmärkt att pendla såhär, jag är en människa som trivs bra i mitt egen sällskap och jag har inget behov av att skaffa mig ett parallellt socialt liv här. Men jag kan väl säga som så att jag ser fram emot semester nu, det ska bli skönt att inte behöva planera för nästa resa, för nästa avsked, för nästa vecka/helg. Det betyder inte att jag inte trivs här, missförstå inte det. Men de ständiga omställningarna, nu mellan tre olika liv, påverkar mig en del. Det har varit en del he...