Nithrin Taag - En dvärg i Tiara

Idag, efter att ha vaknat, ätit, läst DN & Empire, diskat efter gårdagens sjöslag, plockat, städat, hängt tvätten, dammsugit lägenheten och kände mig redig, tog jag en promenad för att fylla på vatten- och juicedepåerna här hemma. Det är inget större fel på vattnet, men som i så många andra länder är det klorerat på ett sätt man inte är van vid och det är dessutom väldigt hårt, så jag köper vatten för att göra kaffe av. Till övrigt funkar kranvattnet strålande. Jag tänkte gå till en butik jag sett skyltat om, men som jag inte besökt ännu och då det strålande vädret håller i sig tyckte jag det kunde vara en fin promenix. Jag tog en del bilder för ert nöje på vägen dit, men när jag väl kom fram var affären stängd. Jo, men det är ju söndag, tänker ni, men det stod på dörren att de skulle ha öppet, och ett par andra kom dit som tydligen också hade tänkt att handla men fick lämna stället lite snopet. Jag gick då tillbaka in mot samhället för att kolla in lite andra butiker, men alla...

Detta inlägg kommer innehålla lite av varje. Dels för att det var ett tag sedan jag skrev över huvud taget, dels för att jag känner att jag har en del jag vill dela med mig av och om jag inte gör det nu kanske det inte blir av. Så ta ett djupt andetag, förr eller senare kommer längre och djupare betraktelser, nu blir det små korta nedslag i verkligheten så länge. Jag sitter i solen på min balkong i Polen. Bredvid mig hänger tvätten på tork, jag har lite disk som väntar i köket, och jag måste dammsuga innan helgen är slut. Från fältet bortom grannhuset skriker en fasan ( Pekka Langer ? då och då och på taket sitter en kråka och kraxar. Kanske är det radio på gång, vad vet jag. Jag svettas, inte bara av den varma solen utan också i efterdyningarna av ett 7 km löp-pass jag företog mig efter att ha åtnjutit helgens Formel-1-kval från Monaco. Jag tänkte, som alltid när Monacos GP går av stapeln, på den resa vi gjorde dit och hur jag nu känner igen ...

Jag vet, det var länge sedan sist. Ändå har det hänt mycket. Göteborgsvarvet, Älholmen mm. Dessutom saknas några delar i min berättelse om 2011. Jag lovar, det kommer. Men just nu skulle jag vilja att ni läser något annat jag skrivit istället. Och när ni läst klickar ni på "Bli månadsgivare" och hjälper till, eller hur? Här: http://tillsammans.cancerfonden.se/story/zfag

På lördag är det dags. Göteborgsvarvet igen. Och här ligger jag i min lägenhet och gör det jag är väldigt bra på; trycker ner mig själv. Jag har för stor mage, jag har tränat för lite, jag springer inte fort nog, jag borde springa en gång till före loppet, helst idag, jag är lat som inte gör det... Ja, ni hör. Så jag använder nu bloggen som terapisoffa för att komma mer på jorden och få ordning på saker och ting. Jag har sprungit mer eller mindre regelbundet sedan förra loppet, speciellt sedan jag kom till Polen. Jag hade ett litet uppehåll i samband med Moskva och Skottland, men därefter har det varit tre gånger i veckan. I lördags sprang jag 16 km och i söndags vandrade jag 25 km Om jag springer idag eller inte har ingen som helst påverkan på prestationen på lördag. Det är för kort tid att göra skillnad. Förra året sprang jag inte på nästan två veckor före loppet och jag var urnöjd efteråt. Jag kan detta, jag kommer klara av det och jag kommer ha kul. Så, tack så mycket, behövde bar...