Nithrin Taag - En dvärg i Tiara

Igår kväll landade vi på Kilimanjaro flygplats efter åtta och en halv timme med KLM från Amsterdam. Vårt safaribolag plockade upp oss och körde oss till vårt hotell inför morgondagens äventyr. En lång dags resande var slut och äntligen skulle den resa som vi planerat och längtar efter så länge, nästan ett helt år, sätta igång. Det var en kollega till vårt resesällskap som gjort en liknande resa förra året som var startskottet för vår planering. Vi gjorde en grov plan och bestämde oss och sedan började allt arbete med vaccin, visum, inrikesflyg, transfer, olika viktgränser på bagage, valuta, flying doctors, boenden med mera. Det mesta har gått smärtfritt men det är tydligt att detta resmål är olikt det vi är vana vid, det ska bli spännande att se hur verkligheten stämmer överens med det vi hört och det vi förväntar oss. Flyget var fullt av folk som alldeles tydligt var ute på liknande äventyr som vi men de flesta av dem verkade vara ute efter att bestiga Kilimanjaro. Det fanns grupper a...

Sydväst om Tórshavn ligger Kirkjubøur, en by i grund och botten från vikingatiden och historiskt sett en av de viktigaste på Färöarna. År 999 kristnades öarna och den katolska kyrkan slog sina klor även i denna fjärran utpost i Atlanten. I början av 1100-talet  blev det ett eget stift och på 1200-talet byggdes här i Kyrkjubøur en kyrka att agera som huvudsaklig katedral för hela Färöarna. Här fanns en prästskola och här regerade kyrkan med biskopar som tex den kände Erlendur (1269-1308) fram tills reformationen år 1538. Kyrkan från 1200-talet står kvar och är landets äldsta kyrka som fortfarande används. Det forna biskopspalatset står kvar till viss del och bebos av en privat familj, Patursson, som bor där i 17:e generationen. Huset anses vara ett av världens äldsta ännu bebodda trähus. Att besöka Färöarna utan att besöka Kyrkjubøur är som att åka till London utan att se Big Ben så givetvis skulle vi dit. Det är en biltur på 10-15 minuter men vi var ju inte här för att åka bil, ell...

När vi skulle sätta oss att äta frukost kom ett meddelande från Kirsten. Hundra grindvalar var på väg in i en bukt en kvart från Klaksvík, ville vi se dem fick vi åka nu! Vi resonerade kort och samtidigt som vi kom fram till att vi inte kan hinna med allt kom ett meddelande till, valfångsten var avblåst denna gång. Lika bra då, men synd ändå på något sätt. Vår resa idag skulle dock ta oss åt andra hållet i och med att vi skulle skippa Kalsoy. Vi började med att köra till Kunoy och dit kom man på en "bro" som bestod av stenar som blivit över vid tunnelbygget och som man slängt i vattnet och asfalterat ovanpå. Tunnlarna här är lite annorlunda de också. Många är enkelfiliga och när du kör in i dem blir du varse om du har eller ska lämna företräde vid möte inne i tunneln, att köra två bilar i bredd går inte. Cirka var hundrade meter är det uthugget en liten ficka som fungerar som mötesplats där den som kommer från det hållet vackert får svänga in i och vänta tills mötet är klart....